Idag var det dags för ett av stona att flyttas från hingstens hage till en ny hage. Det var inte det lättaste kan jag ju säga. Jag fick i uppgift att leda stoet i grimman medan kollegan sorterade ut fölet från flocken. Mamman som jag höll i ropade ett par gånger på sin unge, men han lyssnade inte alls. Istället valde han att följa med flocken dit de sprang. Jag blev ombedd att gå mot fölet med mamman för att på så sätt fånga upp hans intresse att följa med mamma, förhoppningsvis, men han mer intresserad av att gå till kompisarna.

Efter en stund hade vi "vallat ut" ett av stona med sitt föl från flocken och in i en angränsande hage, men nu återstod två föl och två mammor, varav jag höll i den ena och utöver dessa hingsten själv som, som tur är, är en mysig, snäll, snygg och väluppfostrad kille. Till sist efter ett bra tag hade vi så samlat den lilla flocken i en "fålla" och höll precis på att stänga grinden till den, när den fölunge vi skulle ha med oss smet ut genom grinden och tillbaka ner i den stora hagen, och naturligtvis med de övriga med sig i släptåg. Nedrans rackarns fölunge ! Så dte var bara att börja om från början. Men nu använde vi en annan teknik. Jag höll båda två stona i varsin hand och gick mot utgången till den lilla fållan. Bakom mig föste kollegan lite lugnt dem alla framåt. Hingsten i hagen verkade förstå vad vi skulle göra och försökte nog hjälpa till, i alla fall såg det så ut. För han puttade (föste) hela tiden fölungen rakt fram med mamman och det andra stoet jag höll i bredvid sig och min kollega snett bakom där det behövdes, så att han kunde parera bakom oss om nu fölungen försökte smita genom "det levande stängslet" som vi satte upp.  Så småningom kom vi då upp till ingången till den mindre fållan och jag var bakom fölet med mamman mellan mig och fölet, hingsten bakom fölets rumpa och min kollega framför oss och redo att öppna grinden. Vi öppnade den och alla 5 hästarna kom in i den "lilla fållan". Där stod de stilla och lugnt, vi var lugna i alla våra rörelser vi med, så flocken väntade stilla, medan vi släppte ut hingsten tillbaka i hagen och sedan öppnade min kollega till det sto med föl som var kvar i egen stor fålla längst ner i hagen. Hingsten var glad och sprang glatt till tjerna. Min kollega kom tillbaka öppnade grinden ut från fållan och jag ledde iväg med ett sto i vardera hand och två fölungar efter oss. Bakom gick kollegan och sakta föste dem framåt. Vi gick lugnt hela vägen till stallet (det är några hundra meter) och in i en paddock utanför stallet. Därifrån fick de sedan gå in i stallet och varsin box med sin föl.

Därefter var det dags att kontrollera nästa hage. I den här går de eksemston med sina föl. De har inte vattenkoppar, men de har vattenkar. När vi kom dit så var fölen väldigt nyfikna på vad vi gjorde för något och stona lite mer avvaktande. Vattnet hade i den här hagen inte så tjock is på som hos de unga valackerna. Dessutom kunde stona själva ha sönder isen och hade gjord det också.

Vi passade på att se så alla mådde bra och inte hade några skråmor eller så.

Allt lugnt i den hagen, och naturligtvis var kameran med, så några bilder blev det också.

Nej, för de här hästarna är en del av verksamheten och de vet hur man gör för att få bort all ev is från vattnet. I den här flocken går de ston och valacker som rids eller tränas regelbundet och kommer in i stallet med jämna mellanrum eller får stå kvar inne i stallet över natten om de blivit varma och svettiga under ett träningspass. De är jättemysiga allihopa och har lite varierande färger att välja mellan. De har fyra eller fem bra gångarter och har lärt flera stycken, och lär fortfarande ett antal att rida. Just nu finns det visserligen även ett par tre ungston under inridning i den här flocken. Men även de är lätthanterliga och mysiga.

Idag när vi skulle titta till alla hästar i de olika lösdrifterna hade deras vattenkopparna frusit, eller så var dte is i vattenkaren.

Nu vidtog en massa bärande och vattenpåfyllande till samtliga hästar och det är rätt många, åtminstone 3 hagar hade vattenkoppar. De som inte hade vattenkoppar hade vattenkar och till dem fick vi gå ut till vattenkaren och slå sönder den relativt hårda isen på vattnet. I alla fall till unghästarna som inte riktigt ännu förstår hur de ska komma åt vattnet.

Sto- och fölflocken i lösdriften har vattenkoppar som hade frusit. Dit fick vi bära två tomma kar och sedan fylla dem med vatten så den flocken fick vatten. När vi kom in i hagen med karen så kom ett helt gäng törstiga och nyfikna unghästar fram och undrade vad vi gjorde för något.

Naturligtvis hade jag kameran med mig och jag fick några roliga bilder.

Sedan gick vi till hagen med de yngsta valackerna. De hade vattenkar så där fanns inga frusna vattenkoppar. Däremot var det rätt tjock is på deras vatten och ingen av dem hade haft sönder den. Så när vi kom och började ha sönder isen i karet så kom de nyfikna fram och började dricka nästan på en gång. I vanliga fall har de en erfaren valack eller hingst som ledare som vet hur man gör när det är is på vattnet, men nu var deras flockledare på träning en månad framåt så de fick klara sig utan honom. Men de lär sig förmodligen hur man gör snart de med. De var väldigt kelsjuka så vi stod och pratade med dem ett bra tag.

Det är svårt att slita sig från dem, för de är så mysiga allihopa.

Även i den här flocken hade vattnet fått en isskorpa i karet de drack från. Den här flocken består av valacker som ska hanteras och ridas in nu i höst, dvs 3 åriga valacker. Ingen av dem är så säker på att ta bort isskorpan, så de blev glada när vi gjorde det till dem. De drack gärna av vattnet och var nöjda när de gosats med en liten stund också. De här valackerna är väldigt kelsjuka. De är ju också väldigt mysiga.

Även i den blandade flocken - ungston och äldre ston hade de fruset vatten. Så det var bara att slå sönder isen där med. De här stona kan vara lite avvaktande och nyfikna, men vågar inte alltid riktigt komma fram till oss. Vi låter det vara så och när de vill så får de hälsa. Men de är mysiga, så man vill ju gärna prata en stund med dem.

De äldre ston som går i den här flocken är eksemston utan föl. De rids och arbetas regelbundet. Och nu i höst ska ju även ungston och valacker med in för träning, de som har åldern inne vill säga.

Ja det märkte vi idag på morgonen när vi skulle titta till alla hästar i de olika flockarna.

Det hade varit en rätt kall natt med 5 minusgrader under natten och det var fortfarande kallt när vi gick upp för att sköta stallet vid 8 tiden. Det var jag och Nattis som skulle sköta stallet idag. Stallchefen var bortrest så vi hade erbjudit oss att sköta stallet åt honom tills han kom hem.

Först kollade vi vattnet och fyllde på i vattenkar hos den vuxna valackflocken. Deras vattenkoppar hade frusit och de var törstiga. De var dessutom väldigt kelsjuka och ville gärna komma fram och gosa eller prata en stund med oss. Naturligvis fick de göra det. Vi hade dessutom massor av äpplen så de fick några sådana också. Det uppskattades och sedan följde hela gruppen på 6 hästar efter oss vartän i hagen vi gick. När vi gick mot grinden följde de med oss fram till den. När de hade fått sitt vatten påfyllt så turades de om att dricka och däremellan äta äpplen.